Time Out

”Allt som händer har en mening - utom korven som har två”

Med vilt skelande ögon på almanackan och vetskapen om ett helt nytt år med oceaner av blanka bloggveckor - som ska fyllas med mer eller mindre ovetenskapliga inlägg - börjar uppgiften kännas ohemuligt krav- och kvavfull. Paniken inför den skrivande mekaniken har lett fram till ett rätt lätt beslut om en timeout på obestämd tid. En taktisk paus inför en eventuell comeback om publicistdjävulen åter igen sätter sina klåfingriga klor i tangentbordet.

Om något inlägg vid något tillfälle föranlett ett leende anlete är det alltid nått gott som uppnåtts men nu ska infernaliska tankar försonas och bestaliska ordmord sonas.

Utan med så lite som en centimeter av sentimentalitet eller ens med en pyspunka i hypofysen lämnar Sigstens Signum cyberrymden och avtackar härmed alla inhemska och uthemska bloggbesökare som av outgrundliga orsaker hittade hit. 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Bloggadressen ”sigsten.blogspot.se” kommer förhoppningsvis att överleva för att likt fågel Fenix återuppstå ur askan i föryngrad och förädlad gestalt.

Kossornas planet

Rubrik i Expressen.se

”69 kor spårlöst försvunna”

Här ligger inte bara en vallhund begraven – här pratar vi om en hel besättning av kalvarnas morsor som på ett kollosalt förbryllande sätt försvunnit från stall och bås.

Hur kan 69 kobenta mjölleverantörer, med en fot i varje hörn - totalt 276 kofötter - försvinna spårlöst utan att lämna så mycket som ett ynka klövavtryck eller ens en kletig komocka. Det är möjligt att Stjärna, Majros och alla hennes kolleger inte finns i DNA-registret men signalementet borde kunna fastställas utan fantombilder. Herrgårdsgrannarna, Per-sönerna G och GW - borgmästaren i violens Flen och sheriffen i Gnesta City - borde snarast koordinera alla tillgängliga resurser för att lösa mysteriet tillsammans med K.O.

Skam att säga men förmodligen får vi som vanligt ställa vår tillit till de frivilliga krafterna i den kolugna organisationen Missing Cattle.

Egentligen finns det bara två troliga orsaker till detta komiska försvinnande.

Den första teorin inbegriper boskapstjuvar i värsta vilda västern-stil. Koleriska kofösare och korrumperade kosacker som i en koordinerad attack bortfört hela konkarongen i en kolosal kombibil. Avyttrandet av bytet, den så kallade kohandeln, har sedan skett i ett Mordiskt grannland. Av utredningstekniska skäl kan vi här inte avslöja att det gäller Norge.

Denna teori är varken originell eller fantasieggande.

Den andra teorin bygger på en konspiration med 69 edsvurna kreatur som i skydd av mörkret och med koskällorna i ljudlöst läge avlägsnat sig på frivillighetens kostig. Den koleriske coachen för denna kolonn hade kompassen riktad mot Indien, ett land där kossor är heliga och fredade från garvade hudflängare och blodtörstiga slaktare. Någonstans i Småland, ungefär i höjd med Kosta, utbröt ett myteri och en ny cool reseledare övertog karta och kompass. Resultatet blev en total kovändning. Någonstans i hennes galna kohjärna dök det upp en gammal historia om en grisskinka som med rumpan fylld av fett rymde veckan före jul. Det var Werner & Werners julgris Miss Piggy som rymde till Hawaii och nu beslutades att de edsvurna kreaturen också skulle korsa Atlanten med kosan ställd mot varmare breddgrader. Vart skulle en ko rymma om inte till Mexiko.

Denna teori är både originell och fantasieggande.

Om ett brott trots allt är begånget kan man, i det digitala tidevarvet där stölder inte längre utförs med kofot utan med ettor och nollor, undra vilken nolla till bandit som halkar i koskit för att stjäla en levande matbit.

Någonstans går väl ändå gränsen för gammaldags hederlig brottslighet - men va fan – sno en ko !!

God Jul

”Sigstens signade julord

Hjärtinnerligen välkommen till en riktigt god julblogg i Sigstens nyrenoverade och välputsade julhus, för året kryddat med lite av ett Biltema. Så häng med alla mörbultade julbultar, ta ett stadigt tag i julmuttern (Tomtemor) för nu åker vi.

Inta en öppen attityd till högtiden för med rätt julinställning kan vi undvika att den rullar på i samma gamla julspår och låter oss hamna i en ekorrjul. Skåda i stället ljuset mot en fröjdefullt framjul.

Hen som styr över vädrets makter är som bekant mäktigare än självaste Tomten så vi får acceptera endera en grön blanksliten sommarjul eller en vit dubbad vinterjul. Tänk också i dessa tider på alla julbenta tomtenissar som behöver en jullastare för att hantera alla de paket som vid den desperata inköpsrundan lämnade djupa julspår i plånboken.

Julen är också de ljuvliga kakorna tid och minst 36 chokladjul ska det finnas annars är det inte en riktig bakjul. Våra fyrbenta vänner med sina känsliga väderkorn ska också ha sina favoriter serverade i en doftande nosjul.

För alla er som känner att julen stressar och pressar har det tillkommit en almanackisk nyhet för året. Mellan jul och nyår, med valfri dag, finns det nu en reservjul för allt vi inte hunnit med. Om stressymptomen är av allvarligt och fullständigt blockerande slag finns det hjälp att få via en nyinstiftad stiftelse med stödjul. 

Ett annat sätt är ge Tomtefabian i alltihop och fira julen utomlands och ett ypperligt förslag är Frankrike där det går att fira en snurrig men äkta pariserjul. För de som i stället vill förlänga firandet av helgen till hela veckan rekommenderas en elastisk gummijul.

Om vi nu trots alla uppoffrande ansträngningar erkänner vår otillräcklighet och konstaterar att det mesta blev pannkaka och inget blev riktigt godkänt har vi i alla fall firat en svängjul – även om det blev en kuggjul.

God Jul önskar ordmördaren Sigsten Lindeman med ett glas rykande het glögg i handen – en dryck som självklart kallas julångare :)

咀嚼普通话

Rubrik i Expressen.se

”Fler ska plugga kinesiska”

Nog är det lite oklart om rubriken betyder att den ständigt pågående befolkningsökningen i Kina också innebär att det därmed blir fler små kinesbarn som kommer att våndas i de kinesiska skolorna. Troligen handlar det istället om att den svenska regeringen vill puffa för det kinesiska språket i våra svenska skolor – en kinapuff med torrt krut och kort stubin.

Inlärningsmetodiken kan lämpligen hämtas från de erfarenheter vi sedan urminnes tider införskaffat eftersom kinesiska tecken inte är helt olika våra gamla nordiska runor. Att hacka en dödsruna med slägga och spett kan väl inte vara svårare än att rita andra helt obegripliga tecken med en asiatisk pennfattning om ritstiftet. Pingpong-spelare har här en klar i fördel på alla set.

De kinesiska influenserna har vi sedan länge anammat och redan som barn lärde vi oss att spela Kinaschack och numera är kinamat vardagsmat. Vårrullar konsumeras både sommar och vinter, mandariner och (shaolin)munkar äter vi med god aptit utan att för den skull vara kannibaler. Råvaror för egen tillagning är väl inte lika tillgängliga på torghandeln i Kinna som på torghandeln på Himmelska fridens torg men vi sköljer glatt ner godsakerna med Skånskt lantvin – den ädla dryck som med andra ord (MAO) kanske ska kallas Gula Floden.

Vårt vanligaste familjenamn är som bekant Johansson, Andersson och Karlsson och dessa motsvaras i Kina av Wang, Chen och Li, som är totalt obekanta, för att inte säga oräkneliga. Med de nyvunna kunskaperna i det asiatiska språket kan vi se fram emot namnändringar som skiljer oss från medelsvensson och ger oss passande namn som skyttekungar i den kinesiska kampsporten Kung Fu.

Tyvärr kan det nog konstateras att ABF och liknande vuxenskolor, för utbildning av den till åren komna befolkningen, får hinder lika oöverstigliga som den kinesiska muren och dessa får då likt kinesiska oliktänkare kinesa i den kinesiska buren.

·        En översättning av inläggsrubriken kan den oförglömlige kineskocken Lin De Man enkelt servera – eller bruka helt enkelt Google.

David mot Goliat

Rubrik i Tidningen Skogen.se

”Älg kontra Talgoxe”
 

Om denna rubrik gör reklam för en stundande boxningsmatch i 12 ronder mellan en Älgoxe och en Talgoxe kan blodtörstiga åskådare med all säkerhet se fram emot en formidabel viltolycka.

En talgoxe i lätt flygvik mot en bamseälg i supertungvikt kan på sin höjd räkna med att räddas av gong-gongen 12 gången och borde för denna batalj tilldelas en bragdmedalj.

Ett efterföljande referat beskriver säkert med vånda matchen mellan den väldige Hälge, sekonderad av råbarkade sibiriska rådjur, och det ringmärkta ringvraket Talboa med sina stirriga starar i ringhörnan. Den enfaldige ringdomaren i den till bristningsgränsen fyllda skogsgläntan är självklart en solbränd och högröstad domherre, mer brödrostad än rödbröstad.

Utgången av bataljen är given och trots den mulna uppsynen borde den 12-taggade tungviktskronan sitta som en fläskläpp på skogens konung. Märkligt ändå att Talgoxen så totalt ignorerade älgvarningsskylten och hans flaxande jabbar och näbbiga krokar kunde på sin höjd förorsaka små irriterande rodnader på den påpälsade bjässen. Inte en rak häger så långt ögat kunde se.

Bookmakern med de öppna korpgluggarna satte så låga odds att flertalet av de giriga spelarna, mestadels skabbiga rävar och vinglande alikor, råkade bli skyldiga pengar och kan se fram emot pepprade fakturor åtföljda av ohyggliga inkassokrav och åtföljande frakturer.

En sevärd uppgörelse trots det faktum att kombattanterna är oxar vilket per definition betyder att de båda via kirurgiskt ingrepp fråntagits sina för fortplantningen så viktiga organ. Båda hade dock bibehållit en del av sin stridlystnad från tiden före den snöpliga förnedringens fullbordan och visade sig vara fullfjädrade bråkstakar – om än med något stukad stake.

·        PS - Undrar vad den oförglömlige älgboksförfattaren Malte Lindeman haft att säga om den raggige segraren?